- Om tio år ska folk kunna plocka fram en gammal Elmer-platta och säga att Elmer var faktiskt ett riktigt bra band.
Ordern är Niklas Blomqvists i Elmer när jag träffar bandet på puben Rippers Inn en tisdagskväll i februari. Uttalandet säger en hel del om bandets inställning. Strax före jul släppte de sin första fullängds-CD, Tar, som mottogs med positiva reccensioner i många tidningar. De jämfördes bland annat med band som Son Volt och Jayhawks, alltså några av förgrundsbanden inom den växande skara vilka brukar klumpas samman under begrepp som No Depression eller countryrock. Men trots alla lovord står killarna i Elmer, numera trion Niklas Blomqvist, Jonas Hagberg och Glenn Halvarson sedan Martin Berntsson slutat, stadigt kvar med båda fötterna på jorden. De inser att det krävs tålamod och uthållighet när man som svenskt band spelar något som kan räknas som country. Det finns många barriärer av fördomar att bryta ner innan genren kan få en rättvis chans här i Sverige. Svenskarnas töntförklaring av countrymusik sitter djupt även om den sakta men säkert är på väg att blekna bort. Killarna i Elmer är medvetna om att de hade kunnat göra det enklare för sig genom att tona ner country-uttrycken till förmån för enklare rock'n'roll-grepp. Men Elmer föredrar att arbeta på sikt och har snarare gått mot ett naknare sound som än tydligare blottlägger influenserna.
- Vi har verkligen arbetat mycket för att få det ljud vi ville ha på plattan, säger Niklas.
Och visst låter det naket, och även en aning kargt, över Tar. Det är långt från den trallvänliga, dansbandssmittade country som tyvärr är den enda bild många svenskar har av genren.
- Ofta när vi spelar ute och det kommer fram folk och säger att de gillar det vi spelar, blir de förvånade när vi berättar att vi spelar country, säger Glenn.
Allt fler börjar dock upptäcka all den bra countryn som finns, såväl musiker som publik. Att gilla country kan till och med vara lite hippt. Många artister nämner gamla country-hjältar som influenser och det har blivit vanligare att rockband använder typiska countryinstrument, som steelgitarr, i sättningen. Men så var det inte när Elmer föddes. Bandet bildades 1994, först som en akustisk duo av Niklas och Martin. Rätt snart kom Jonas med och något senare Glenn.
- Allt som överhuvudtaget kunde kallas melodiös rock jämställdes med Bryan Adams, påminner sig Jonas.
Idag tycker de att det känns skönt att de har hållit på så länge. Ingen kan beskylla dem för att ha hakat på någon trend.
Deras nya skiva har gett dem råg i ryggen. Flera av låtarna på Tar är sådana som har hängt med bandet länge. Jag förstår på dem att de tycker det är skönt att ha släppt plattan, inte bara därför att den har fått positiv respons och underlättat för dem att få spelningar, utan därför att de känner att den har gett dem frihet att släppa fram nya låtar nu när de gamla har fått ett värdigt hem på plattan. De var för bra för att bara tystna men själva vill de gå vidare. Idéerna saknas inte. De har flera nya låtar klara och planerna på ett nytt album gror redan. Förhoppningsvis kan det se dagens ljus nästa år.
Låtskrivandet är en central process som hela bandet deltar i.
- Vi vill ha melodierna i centrum, säger Jonas, bra sång och sjyssta harmonier.
I regel är det Niklas eller Jonas som har en låtidé som bandet tillsammans förädlar till en färdig låt.
- Ofta kan det vara ett stick eller ett stopp som lyfter sången, säger Glenn. Och det är sådant som vi i regel hittar i replokalen.
Jag tycker att det är ett sätt att skriva på som märks ovanligt tydligt på Tar. Det hörs att det är ett band där alla delar samverkar och de lyckas ge varje sång en egen identitet. Med bra arrangemang drar de ur det där lilla extra ur dem.
Att det sedan Tar har blivit en del förändringar i bandet är inget som bekymrar dem. Martin Johannesson, som spelar pedal steel på plattan, var en kort period därefter fast medlem men är det inte längre därför att han inte tycker att hans tid räcker till. Han spelar dock fortfarande med dem då och då.
Med en gitarrist mindre i bandet kommer sången att få större betydelse som melodiskapare. Sångens styrka kommer också att öka i och med att de kommer att satsa mer på stämsång.
De har inte bråttom. De tror på det de gör och jag är säker att de har rätt när de säger att tiden arbetar för dem. Och dessutom, som Niklas säger:
- Country kan man hålla på med länge utan att bli patetisk.
Jag hoppas att de lever upp til det för om tio år tänker jag plocka fram Tar och konstatera:
- Elmer är fortfarande ett riktigt bra band.